Sedan 2011 är Göteborgs Stad administrativt indelad i tio stadsdelsnämnder. Fyra år efter den stora förvaltningsreformen genomfördes, då 20 stadsdelar blev 10, har nu Förvaltningshögskolan studerat vilka effekter förändringen fått på kort sikt.
En av delstudierna i projektet är genomförd av Gustaf Kastberg, docent vid Förvaltningshögskolan. Han har tittat på de nya stadsdelsnämndernas organisatoriska förutsättningar.
- I en svensk kontext ser vi två trender när det gäller stadsdelsorganisationer. Dels har man minskat stadsdelarnas ansvarsområde och man kan också skönja en trend mot mer sektorsorganisering. I Göteborgs Stad har man formellt sett inte utvecklats i samma riktning, men informellt har strukturer skapats som stärker sektorsstrukturen på bekostnad av den lokala anpassningen, menar Gustaf Kastberg.
Målsättningen med sammanslagningen av stadsdelarna i Göteborg var att öka likvärdigheten inom verksamheterna och samtidigt behålla den lokala anpassningen. Linjeorganisationen i samtliga stadsdelar skulle ha en liknande struktur avseende hierarkiska nivåer. Samtidigt såg man ett behov av likriktning inom de olika sektorerna.
Studien visar att den linjeorganisation som planerades för har genomförts i samtliga stadsdelar. Samtidigt har samverkan mellan de olika sektorerna inom Göterborgs Stad stärkts. Denna samverkan sker idag i stor utsträckning inom de så kallade 10-grupperna. Här träffas representanter för olika funktioner vid respektive stadsdel. Det empiriska materialet i studien visar att det även i dessa horisontella grupperingar fattas beslut som sedan ska verkställas i stadsdelarna.
- I allt väsentligt kan organisationen beskrivas som mer komplex, eftersom den både strävar efter sektorsorganisering och lokal anpassning samtidigt, säger Gustaf Kastberg.
Du hittar Gustaf Kastbergs rapport här:
Ändamålsenlig organisering. Stadsdelsförvaltning, målkomplexitet och förändrad omvärld